De senaste dagarna har jag suttit i några parallella diskussioner kring tårtningen av Jimmie Åkesson. Det är uppenbart att meningarna går isär både i media och i de diskussioner jag deltagit i. Jag vill börja med att säga att jag verkligen inte sympatiserar med Jimmie Åkesson eller SD. Jag tycker att vad de står för är förkastligt, skrämmande och många gånger löjligt. Jag är på alla sätt för att kritisera dem och bemöta deras åsikter och politik med sunda positiva alternativ. Att få dem att framstå som löjliga är berättigat då de upprepade gånger kommer med löjligt felaktiga påståenden och resonemang. Att kasta tårtor på varandra har en tradition sedan långt tillbaka men
att använda dem som politiskt verktyg är en relativt ny företeelse. Tårtning av offentliga personer har använts som politiskt verktyg sedan 1970-talet för att förlöjliga och de som står bakom sådana aktioner lyfter fram det som en komisk aktion, ett slapstick för att ta ner någon onåbar och humorlös makthavare på jorden och samtidigt få protester mot personen att komma ut i media. Källa: Wikipedia - Tårtning
Vad jag tycker om tårtningen
Jag tycker att det är förkastligt och strider mot demokratiska principer jag tycker är väldigt viktiga. De för ämnet relevanta principer jag håller fast vid är följande:
Jag är för yttrandefrihet. Människor ska ha rätten att uttrycka sina åsikter.
Jag är för mötesfrihet. Människor ska ha rätt att mötas och utbyta åsikter utan att utsättas för sabotage, hot eller kränkningar.
Jag är för mänskliga rättigheter. Ingen ska utsättas för fysiska eller psykiska kränkningar på grund av etnicitet, kön, sexuell läggning eller politiska åsikter.
Jag tycker att alla ska vara lika inför lagen och ska ha samma demokratiska rättigheter. Det som gäller mig ska även gälla de personer jag inte håller med eller gillar.
Jag har, i diskussioner de senaste dagarna, stött på personer som tycker att tårtningen är ok för att det sker mycket värre saker, till exempel att vissa personer (SD-ledare) tagit lagen i egna händer och gå runt och med järnrör på stan. Andra saker som också nämnts i diskussioner är trakasserier och stenkastning mot invandrare som inte fått lika stort mediagenomslag. Det är sant att dessa saker är värre men det är också irrelevant. Det finns de som menar att tårtningen av Åkesson är ok då media lyft fram tidigare tårtningar i ett humorisktisk ljus. Det är också irrelevant.
Om vi antar två handlingar X och Y så kan jag måla upp följande resonemang:
X är fel att göra.
Y är mer fel att göra.
Att Y är mer fel att göra innebär inte att X är ok att göra. Se 1.
Att X, historiskt sett bagatelliserats, betyder inte att X är en bagatell och att X därmed skulle vara ok. Se 1.
Det spelar ingen roll om X är att tafsa på någon mot dess vilja och Y är att våldta någon eller om X är att sabotera ett politiskt möte genom tårtning och Y är att hota folk på stan med järnrör. Principen är fortfarande giltig. Det är fel att tafsa även om våldtäkt är värre och att sexuella övergrepp bagatelliserats historiskt sett. Det är fel att sabotera politiska möten genom att ofreda någon med en tårta även om det är värre att hota folk med järnrör eller trakassera och kasta sten på folk i vårt samhälle, även om tidigare tårtningar lyfts fram i humoristiskt ljus tidigare.
Jag vet inte riktigt varför jag tycker att det här är så viktigt att det är värt att lägga tid och energi på att diskutera och skriva om det. Jag tror att det har att göra med att situationen testar våra principer. När någon de flesta sympatiserar med utsätts för ett övergrepp så förfasar vi oss över det som hänt och ägnar tiden åt att ge personen vårt stöd. Vi diskuterar inte om det som hänt var rätt eller fel. Det är först när en meningsmotståndare utsätts för samma övergrepp som våra principer testas och vi ser om vi kan stå för våra värderingar även när det gäller någon vi ogillar. Jag tror att jag stod för testet.
Vad kan vi då göra?
Det går att motverka odemokratiska krafter, inskränkthet och
främlingsfientlighet på andra effektiva sätt. Ett bra exempel var när
Gycklargruppen Trix Svarade på Folkfrontens manifestation mot mångkultur
genom att göra en manifestation för mångkultur precis bredvid.
Är det så att man vill förlöjliga Jimmie Åkesson så kan man göra det på sätt som inte strider mot demokratiska principer. Vad sägs om ett litet kollage? Jag slängde ihop exemplet nedan för att illustrera hur man kan uttrycka sitt ogillande och belysa hur galen SD:s politik är.
Illustration av mitt förtroende av Jimmie Åkessons som makthavare
Här kommer del 5 i min miniserie om påstådda "gudsbevis".
Jag utgår som tidigare från filmenav Shock (till höger) som presenterar sex försök att bevisa Guds existens.
De belägg som presenteras för den kristna guden i filmen är i följande:
Det ontologiska gudsbeviset
Det kosmologiska gudsbeviset
Det teleologiska gudsbeviset och "fine tuning"
Jesus som historisk person
Existensen av objektiv moral
Upplevelsen av gud
Nu har turen kommit till...
Existensen av objektiv moral
Argumentet som Shock lägger fram är i korthet som följer:
Det finns handlingar som alltid är fel, t ex våldtäkt, mord och tortyr, och annat som bra och gott på riktigt.
Om det finns sådant som alltid är fel, oavsett vad den som utför handlingen tycker, så finns objektiv moral.
Om vi bara är primater som kommit till genom evolution, utan en själ och utan att gud existerar, så är det väldigt svårt att förklara varför objektiv moral existerar.
Han menar även att om vi håller med om att det var fel av nazisterna att döda zigenare, homosexuella och judar, och att det hade varit fel även om nazisterna vunnit kriget och dödat alla som inte håller med om det, så är det bevis för en objektiv moral.
Mina invändningar
Jag har flera invändningar mot argumentet och på flera plan:
Det inte självklart vad vi avser när vi talar om moral. Vad vi menar med "moral" får konsekvenser för om den kan vara objektiv eller ej och vilka slutsatser vi kan dra från resonemang kring moral.
Att många menar att en typ av handling alltid är fel är inte ett bevis för att objektiv moral existerar, särskilt inte när det är uppenbart att det finns folk som inte håller med.
Argument är inte ett egentligt argument för guds existens eftersom det inte på något sätt förklaras hur en guds existens skulle lösa problemet. Han stannar vid att säga att objektiv moral är ett problem för ateisten utan att förklara hur guds existens löser den problematiken.
Vad vi menar med ordet "moral"
Vad vi menar med ordet "moral" är inte en helt enkel fråga och jag tänker inte ge mig på något försök att lista upp alla eller ens merparten av de definitioner som har presenterats genom tiderna. Jag nöjer mig med att gissa vad Shock menar att moral är och tänkte sedan skissa upp vad jag menar med moral.
Gudsbaserad "objektiv" moral
Om jag uppfattar rätt vad Shock vill säga mellan raderna i sitt resonemang, så menar han att att Gud har åsikter om vad som är rätt och fel, och att gud som antas vara helt god, allvetande och allsmäktig därmed utgör fundamentet för vad den objektiva moralen är. Vi gör rätt när Gud tycker det är rätt. Vi gör fel om Gud tycker det är fel. Detta kan vara en halmdocka men i och med att Shock inte presenterar något att bemöta så kan jag inte annat än anta vad han vill säga.
Problem som jag ser med denna definition är kortfattat:
Om vi finner oss i den definitionen av moral så kan vi inte veta om objektiv moral existerar över huvud taget.
Existerar inte Gud så är den objektiva moralen per definition tom på innehåll oberoende av om vi uppfattar moral som något existerande eller ej.
Vi kan inte trolla fram Gud genom att definiera moral på ett sätt som förutsätter Guds existens.
Det är högst oklart vad som i praktiken är objektivt rätt eller fel enligt denna definition då vi inte vet vad gud tycker om olika saker.
Religiösa texter håller inte med varandra om vad som är rätt och fel och vi har inget sätt att veta vad som är i enlighet med Guds eventuella vilja eller vad som är missuppfattningar eller egna påhitt från författarna.
Inre upplevelser av kommunikation med gud är inte heller överensstämmande från person till person och är därmed inte en tillförlitlig källa för att veta vad som är objektivt moraliskt.
Definitionen erbjuder inget sätt att objektivt undersöka handlande eller moraliska ställningstaganden så det är i praktiken värdelöst att se det som en objektiv moral.
Det är högst oklart varför Gud skulle ha en objektiv moral när alla andra medvetandens moral ses som subjektiv. Det är även problematiskt att tala om Guds godhet om det per definition är Gud som dikterar vad som är gott.
Jag ser denna moralsyn som helt värdelös. Vi erbjuds inga metoder att undersöka den objektiva moralen och det är allt för lätt för självutnämnda experter att diktera sin egen moral som den objektiva.
Sekulär moral
Jag anser att det inte finns en allmängiltig moral som är den rätta i alla lägen och ur alla perspektiv. Något som anses rätt av majoriteten av alla människor är rätt för majoriteten av alla människor. Det betyder inte att minoriteten som inte delar majoritetens åsikt har mer eller mindre fel i sin åsikt. Åsikter kring moralfrågor är med andra ord subjektivt och ofta intersubjektivt inom en kulturell kontext. Det betyder dock inte att alla aspekter av moral är subjektiv. Vi kan göra objektiva bedömningar av olika typer av handlande och kan dra slutsatser utifrån handlingarnas konsekvenser i relation till gemensamma grundvärderingar.
Ex: Om vi kommer överens om att onödigt lidande eller att orsaka andra lidande för själviska ändamål är något dåligt så kan vi lätt konstatera att våldtäkt är fel. Våldtäkt orsakar offret lidande och det sker antingen helt i onödan eller för att ge förövaren en egoistisk tillfredsställelse. Vi kan alltså med utgångspunkt i grundläggande värderingar göra en objektiv bedömning av handlingen och dess konsekvenser i relation till de grundvärderingar vi antagit.
Genom att se moral som en kombination mellan grundvärderingar och objektiva bedömningar av handlingar och dess konsekvenser kan tala om objektiv moral. Något är alltid fel om det alltid har destruktiva konsekvenser i relation till allmänt överenskomna grundvärderingar. Denna moralsyn ger oss dessutom verktyg för att lära oss vad som är goda moraliska handlingar genom att studera vilka konsekvenser olika handlingar får. Vi har även möjlighet att undersöka olika grundvärderingar i relation till varandra. Om en grundvärdering gör att vi bedömer vissa handlingar och dess konsekvenser som samtidigt som de bedöms som destruktiva med avseende på en annan grundläggande värdering så har vi en konflikt som behöver redas ut. När vi övervägt och omformulerat våra grundläggande värderingar har vi förhoppningsvis löst konflikten, omvärderat vilka handlingar vi ser som bra eller dåliga och kommit närmare ett vattentätt och allmänt fungerande moralsystem.
Är du intresserad av sekulär moral så kan jag tipsa Matt Dyllahuntys föreläsning om sekulär moral som jag skrivit om i ett tidigare inlägg.
Här kommer del 3 i min miniserie om påstådda "gudsbevis".
Jag utgår som tidigare från filmenav Shock (till höger) som presenterar sex försök att bevisa Guds existens.
De belägg som presenteras för den kristna guden i filmen är i följande:
Det ontologiska gudsbeviset
Det kosmologiska gudsbeviset
Det teleologiska gudsbeviset och "fine tuning"
Jesus som historisk person
Existensen av objektiv moral
Upplevelsen av gud
Nu har turen kommit till...
Jesus som historisk person
Det Shock nämner som belägg för att Jesus är den han påstår sig vara (07:24 - 08:30) är att de flesta bibelforskare enligt honom är överens om följande:
Jesus påstod att han var gud
Jesus grav var tom
Jesus uppenbarade sig för ögonvittnen efter sin död och återuppståndelse
Jesus lärjungar trodde på Jesus uppståndelse och de trodde på det så starkt att de var villiga att gå i döden för att försvara "sanningen" av denna tro.
Om Jesus uppstod från de döda så är det bekräftelse på att hans påstående stämmer och stärker därmed argumenten för guds existens..
Shock menar även att den troligaste förklaringen att lärjungarna trodde att Jesus återuppstått var att det var vad som faktiskt hände och att ingen naturalistisk förklaring får detta att gå ihop.
Invändningar
Vad som behövs för att argumentet för Guds existens genom Jesu liv
ska vara hållbart är en rad gynnsamma förutsättningar som bibeln i sig
kan bidra med. Det är ganska mycket som ska till och jag tänker bara ta upp några exempel:
Varje
relevant detalj argumentet vilar på i de bibliska berättelserna behöver
vara goda representationer av vad som faktiskt hände. För att avgöra om
det är en god representation av verkligheten behövs belägg som tyder på
att så är fallet. Det räcker inte att ha belägg för någon enskild av
detaljerna utan var och en behöver styrkas för att argumentet som vilar
på den ska vara hållbart.
Det behöver finnas en logisk koppling mellan det argumentet vilar på och den slutsats som vi kan dra ur det.
Alternativa
förklaringsmodeller behöver vara mindre trovärdiga än den som stödjer
att Jesu liv är korrekt representerat i Bibeln.
Christopher Hitchens motexempel
Jag tänker ta lite hjälp av Christopher Hitchens som visar på några problem med argumentet från Jesu liv (se filmen till höger, 01:00 - 03:15).
Hitchens refererar till David Hume och argumentationen är, fritt översatt och kraftigt nerkortat, som följer:
(Hume) Ett mirakel är per definition ett undantag från naturlagarna.
(Hume) Vad är mest troligt: att naturlagarna undantagits till din fördel, eller att du gjort ett misstag?
Om du möter någon på gatan som du sett avrättas dagen före, vad är mest troligt, att denne uppstått från de döda eller att du missuppfattat något? Än värre är det om du inte bevittnat händelsen själv utan bara hört andra tala om det.
Även om Maria fött Jesus som jungfru bevisar det inte att han blivit till genom gudomligt ingripande eller att hans lära är sann.
Även om Jesus framställs som att han rest sig från de döda är han långt ifrån ensam om det i bibeln. I och med att de andras uppståndelse från de död inte räknas som bevis för att de tillkommit genom gudomligt ingripande så är det inte ett hållbart bevis för att Jesus gjort det, eller att han är gud, eller att hans lära är sann.
Svårigheten att veta vad bibeln faktiskt säger
För att kunna avgöra trovärdigheten av den bibliska berättelsen om Jesus så behöver vi titta på vilka det var som skrev bibeln och hur berättelsen bevarats fram till idag. Här tänker jag hänvisa till bibelforskaren Bart Ehrman och föreläsningen "Misquoting Jesus - The Truth about the Bible by a Bible Scholar". Några poänger jag väljer att belysa här som är relevanta för argumentationen är:
Nya testamentet är skrivet av grekiskspråkiga kristna, årtionden efter att Jesus antas ha levat på jorden.
Författarna till evangelierna är anonyma och stämmer inte över ens i många relevanta detaljer vilket visar att den muntliga tradition de baseras på inte är tillförlitlig i att bevara berättelsen utan ändringar.
Flera avgörande episoder är välkända förfalskningar av senare skrivare, från försök att rätta till svårbegripliga eller teologiskt problematiska detaljer till tillägg av hela efterkonstruerade skrifter som inte finns i de tidiga kopiorna av manuskripten och som uppvisar tydlig stilistisk avvikelse.
Att avgöra vad Jesus faktiskt gjorde och vem han verkligen var är med andra ord mycket problematiskt.
Frågan om Jesus som historisk person
Jag vill också ta upp en annan aspekt som är värd att förhålla sig till när det gäller att avgöra vem Jesus var och vad det betyder. Här överlåter jag ordet till Richard Carrier - historiker med specialisering på antiken och mellanöstern och, till skillnad från Bart Ehrman, förespråkare för tolkningen att Jesus är en helt mytisk person.
I föreläsningen här till höger presenterar han översiktligt vad han baserar sin ståndpunkt på. Tyvärr saknas slutet av föreläsningen som sträcker sig över den timme som filmen varar. Jag har inte hittat en komplett version.
Några aspekter han tar upp som argument för att Jesus troligen inte var en historisk person är:
Total avsaknad av referenser i de autentiska och tidiga skrifterna i nya testamentet till ögonvittnen. Endast i skrifter som verkar vara skrivna sent, efter att alla möjliga ögonvittnen dött av, eller som av allt att döma är senare förfalskningar, nämns Jesus som en historisk person.
Kring år noll fans det en judisk tro på en himmelsk, icke-mänsklig frälsare, vid namn Jesus.
Jesus-myten uppvisar stor likhet med andra samtida religiösa läror och följer en tydlig trend där olika lokala läror (judiska, persiska, etc) blandats med helenistiska läror vilket ledde till en stor samling frälsar-kulter med stora likheter (från det gemensamma i att det rörde sig om uppblandning med helenistisk tradition) och olikheter som kom av de olika lokala traditionernas olikheter.
...
Jag tar bara upp några av de aspekter som tas upp i föreläsningen. Den är väl värd att se. Jag vet att många bibelforskare och historiker tror på Jesus som historisk person och även om det inte är avgjort om Jesus existerat eller ej så är det väldigt långt kvar till att styrka att allt väsentligt som skrivits om honom har någon trovärdighet.
Sammanfattning
I och med att Jesus liv antas vara extraordinärt, på många avgörande sätt unikt och fyllt av mirakel så behöver beläggen för att berättelsen är sann vara mycket goda för att vi med god säkerhet ska kunna lita på dem. Extraordinära påståenden kräver extraordinärt goda belägg. Av allt att döma är den bibliska skildringen av Jesus liv inte unikt då det var en del av en större religiös trend i mellanöstern under tiden runt år noll. Skildringen bygger på texter som tillkommit långt efter att det som skildrats ska ha ägt rum och i avsaknad av bekräftade ögonvittnen. Textförfattarna är inte överens med varandra om detaljerna och det finns material som tyder på att Jesus liv, som det framställs i bibeln, är en omarbetad tradition med rötter i tidigare traditioner där Jesus inte hade samma teologiska roll eller innebörd.
På det hela taget är Jesus liv väldigt intressant men inget vi kan lita på för att avgöra något om Guds existens.
Lisa i podcasten "Mellan svart och vitt" har skrivit ett credo om sin tro. Inspirerat av detta gör jag ett försök på att sammanfatta varför jag inte tror på någon gud - mitt non-credo. Det är en snabbt sammanslängd text och jag ser den som en första skiss. Håll tillgodo och kommentera gärna.
Non-Credo
Jag tror när jag förstår
när jag vet vad jag tror
när det är rimligt att tro.
Jag vill inte tillhöra en tro.
Jag vill tillhöra mänskligheten, människor, vänner och världen,
inte för att jag tror något särskilt utan för att jag är här med andra.
Jag skiljer min identitet från vad jag tror.
Om jag baserar min identitet på vad jag tror blir det en påfrestning varje gång jag ska ändra något jag tror.
Det finns många sätt att ha fel, många fler sätt än att ha rätt.
Därför värderar jag alla idéer utan belägg som osäkra och troligen felaktiga.
Först när idéer har belägg som talar för dem börjar jag värdera dem som relevanta och möjliga beskrivningar av verkligheten.
Jag har sökt sunda anledningar till gudstro, letat goda argument för en guds existens och är fortfarande tomhänt.
I avsaknad av belägg för någon gud är jag ateist.
Credo-problematik
Att inte våga ändra sin tro bäddar för att behålla felaktiga idéer även när bättre alternativ finns tillgängliga. Därför är jag kritisk mot alla sammanhang där man förväntas deklarera
vad man tror, publikt inför den grupp man vill tillhöra, och där
tillhörigheten i gruppen hänger på att man fortsätter att tro. Det gör det till en social risk att kritiskt granska sin tro och att kasta ut idéer som inte håller måttet. Därför tycker jag att alla former av standardiserat credo är ett socialt och intellektuellt problem och alla former av credo eller non-credo bör vara skisser, öppna för revidering och förändring - inklusive det jag skrivit ovan.
En sak jag har väldigt svårt att förstå med kristendomen är hur man kan försvara principen av att Jesus död och syndernas förlåtelse. För mig går det tvärt emot mina mest grundläggande tankar om moral. Om jag gör något fel bör jag ta ansvaret för konsekvenserna. Gör jag inte det är det andras uppgift att få mig att ta ansvaret eller åtminstone hindra mig från att göra fel igen. Är felet mitt ska ansvaret och konsekvenserna så långt som det bara är möjligt drabba mig. Principen att Jesus, som enligt kristen doktrin är fri från synd, dör på korset och tar på sig skulden för våra fel och brister är oförenlig med vad jag ser som god moral. Jag tänker illustrera det med två hypotetiska exempel. Det första kanske är lite magstarkt så tycker du att det är jobbigt att sätta dig in i hur det kan vara att känna skuld kan du hoppa ner till den kursiva texten i slutet av exemplet.
1 - Rattfylleristen
Antag att du har druckit en aning och känner dig lite lullig. Du vet att du inte på något sätt är en säker förare men av någon outgrundlig anledning bestämmer du dig ändå för att köra den korta sträckan hem, trots att du vet att det är fel på alla sätt. Du fumlar i nyckeln i låset och svänger ostadigt ut på vägen. Efter några päronformade svängar smäller det till och du märker omtöcknad att du har ställt dig på bromsen. Framför bilen ligger ett barn, blodigt och i en väldigt onaturlig ställning. Det är uppenbart att barnet dog på fläcken. Skulden väller upp inom dig och du vet att du har förstört så mycket utan någon försvarbar anledning. Ett liv som kunnat fortsätta i 70 år till av lycka, en familj som förlorat en älskad medlem, föräldrar som mist sitt barn, bara för att du valde att köra istället för att gå.
Vi stannar här ett slag. Om du är som jag så skulle du inte på något sätt kunna förlåta dig själv för det du gjort. Kanske kan du hitta ett sätt att leva med det du gjort utan ständig ångest men det är mer en fråga om överlevnad och att inse att det fel du gjort inte går att göra ogjort, men det är inte för att du på något sätt är fri från skuld.
Anta nu, när du står framför bilen och vet att du gjort något av det värsta man kan göra, att det kommer fram en ung, nykter person, tar dig på axeln. Du känner igen personen som en väldigt trevlig, ansvarsfull och hjälpsam person som alltid hjälper till och aldrig gjort någon annan förnär förutom för att gå emellan i situationer av bråk eller mobbing. En väldigt bra och definitivt oskyldig person. Antag nu att denne ger dig ett förslag. Personen ber dig lägga din skuld på henom, att du lägger ifrån dig ansvaret och att denne tar det av dig. Allt ansvar och all skuld tar personen ifrån dig bara du går med på det. Skulle du göra det? Personen i fråga ber om nycklarna till bilen för att se ut att vara föraren. Skulle du ge ifrån dig bilnycklarna?Jag skulle vägra. Mitt ansvar är mitt ansvar och mina fel är mina. Jag ska ta de konsekvenser jag får och kommer utöver det försöka gottgöra något av det fel jag gjort genom att arbeta för en bättre värld. Skulle jag tvingas lägga skulden på någon annan tycker jag heller inte att jag ska bör känna tacksamhet för att ha tvingats göra det. Det är bara fel. På intet sätt ser jag det som moraliskt att lägga över skuld på någon oskyldig. Att bli förlåten av sin omvärld är en annan sak, men att lägga över skuld och straff på någon oskyldig är inte moraliskt försvarbart.
2 - Den oresonligt dömde
Om vi nu antar ett hårt diktatoriskt samhälle där minsta förseelse bestraffas med oresonligt hårda straff. Anta att du är småbarnsförälder som behöver arbeta och slita för att familjen ska överleva. Du råkar göra ett brott, t ex att tappa en glass på marken och riskerar att dömas till döden för detta. Det skulle därmed leda till att din familj svälter ihjäl eller behöver leva under fruktansvärda förhållanden, förutom att de kommer förlora dig, en älskad familjemedlem. Antag nu att det kommer fram en väldigt gammal person som erbjuder sig att ta glasspappret från din hand och lotsas ha tappat glassen. Personen förklarar att hen är ensam, inte har några anhöriga och att hen inte har mycket att leva för längre.
I det här fallet skulle jag inte tycka att det är kategoriskt fel att byta plats. Om den gamle vill göra en sista god gärning här i världen och därmed rädda livet och lyckan för en stor mängd människor så är det en tänkbar väg att gå. Jag vet inte om jag skulle byta plats med den gamle men jag skulle i alla fall inte se ner på någon som gjorde det och jag skulle hur som helst känna stor tacksamhet för erbjudandet. Vad är då skillnaden i de två fallen? Som jag ser det är det första ett exempel där någon gör fel och får med all rätt leva med konsekvenserna och det andra ett exempel på ett system som är fel där en medmänsklig gärning kan minska de destruktiva konsekvenserna av det korrupta systemet.
Jesus död för våra synder
Vi kan se de två exemplen som nära ytterligheterna på en skala. Åt ena hållet har vi fall där någon gjort väldigt fel, kommer att drabbas av helt rimliga konsekvenser för detta i detta erbjuds att lägga över skuld och skam på en oskyldig. Åt andra hållet har vi fall där systemet är omoraliskt och hänsynslöst, där vardagliga situationer straffas orimligt hårt och där någon erbjuder sig att ta det orimliga straffet från någon annan för att minska lidandet.
Vilket exempel illustrerar den kristna doktrinen bäst? Om jag har förstått principen rätt så är det Gud som antas döma oss efter kriterier som hen själv bestämmer (Gud antas trots allt vara allsmäktig) och dömer oss för synder vi fötts med och eventuella handlingar vi gör som spär på synden. Kristendomen har traditionellt räknat helt mänskliga, ofrånkomliga saker till dessa synder, så som att tänka syndiga tankar, njuta av sin egen kropp, tvivla på doktrinen, ifrågasätta etc. Konsekvenserna är eviga (dvs evig belöning eller evig död/evighet i helvetet beroende på vad man tror) och det är bara genom att tro på och lägga över sina synder på en person som antas vara helt utan skuld.
För mig är det tydligt att systemet mest liknar exempel nummer två medan det omoraliska i att lägga skuld på någon oskyldig är ett ännu mer extremt fall än i exempel ett. Jag kan inte annat än se det som ett orimligt och omoraliskt system där vi döms på orimliga grunder med oproportionerliga konsekvenser och förväntas göra det absurt omoraliska att lägga skulden på den som minst förtjänar det.
Jag kan ha missuppfattat det hela fullständigt och jag vet att olika kristna inriktningar ser lite olika på detta så kommentera gärna och rätta mig om jag har fel.
Det som på allvar kastade in mig i ett intresse för frågor kring skepticism och och livsåskådning var att träffa på kreationister bland studenter på Linköpings Universitet. Jag studerade filosofi och hade en naiv bild av att filosofistuderande nog också var intresserade av kritiskt tänkande. Efter en föreläsning som den kristna studentföreningen "Ny generation" anordnade. Det var en föreläsning med Krister Renard om "Intelligent Design! och efter den pratade jag med några filosofistudenter i någon högre årskurs. Till min chock visade det sig att de var kreationister, evolutionsförnekare och i diskussionen var det uppenbart att de inte visste något om evolutionsteorin, att de kom med argument som var direkt felaktiga och dessutom principiellt problematiska.
Ex: "Det finns inga vetenskapliga belägg för evolution"
Att slänga ur sig ett påstående som det tyder på att det är ganska mycket man inte förstått.
Evolutionsteorin är en av de vetenskapliga grenar som har flest och bäst belägg över huvud taget och som har skapat en uppsjö undergrenar som följd av dess oerhörda styrka som vetenskaplig teori.
För att kunna påstå att "det inte finns några vetenskapliga belägg för evolutionsteorin" med någon trovärdighet så behöver man läst allt som skrivits om teorin, veta att man läst allt och dessutom kunna demonstrera det.
Det var så uppenbart att deras religiösa bakgrund gjorde det omöjligt för dem att tänka klart och obehindrat i frågan. Fram tills dess hade jag en bild av att religion var något relativt harmlöst så länge det inte rör sig om de mest extrema religiösa kulterna. Så ser jag inte på religion längre.
Hur som helst tycker jag att det är värdefullt att samla lättillgängliga resurser som förklarar evolutionsteorin, hur vi med extremt god säkerhet vet att evolution är ett faktum och att göra det tillgängligt för alla. Jag slänger till att börja med upp några favoritresurser och tar gärna emot fler tips. Jag är övertygad om att jag kommer att skriva fler inlägg om den här frågan och säkerligen om smalare ämnen och kreationistiska motargument framöver.
Om du har synpunkter på resurserna jag tar upp, har tankar eller frågor eller tips om andra resurser som är värda att ha koll på, tveka inte att kommentera nedan.
Böcker
Min varmaste rekommendation är att läsa någon av de fantastiska böcker som finns i ämnet. De jag läst, och lyssnat på som ljudbok, och tyckt bäst om är:
Richard Dawkins - The Greatest Show on Earth: The Evidence for Evolution I "The Greatest Show on Earth" går Dawkins igenom de
olika former av bevis vi har för evolutionen och boken är väldigt
genomtänkt i sin uppbyggnad. Den riktar sig till läsare som inte vet så
mycket om evolutionsteorin och som inte vet om evolution är vad det
utger sig för att vara, men även den som redan vet mycket om evolutionsteori kan ha stor glädje av den. Se även Dawkins föreläsning om boken nedan.
Neil Shubin - Your Inner Fish: A Journey Into the 3.5-Billion-Year History of the Human Body
Boken handlar om oss människor och vår koppling till den evolutionära historia vi har. Niel Shubin är paleontolog och har gjort stora framsteg i att hitta fossila pusselbitar för viktiga evolutionära övergångar. Han ledde expeditionen där de fann Tiktaalik en övergångsform vid övergången från havslevande fisk till landlevande amfibie. I boken får vi följa livets utveckling med utgångspunkt i olika organ och anpassningar, hur vi vet att det utvecklats som det gjort samt hur det påverkar oss idag. Det varvas med förklaring av mer grundläggande begrepp och exempel på evolutionsteorins styrka i att förutsäga saker vi sedan kan observera. Det som gör boken mest spännande är kanske alla personliga anekdoter från hans liv som biologistuderande och sedan som paleontolog. En mycket intressan och underhållande bok. Se även föreläsningen av Niel Shubin nedan.
Resurser på internet
En resurs som är väldigt bra för den som vill kolla upp fakta, begrepp och diskussionsämnen kring evolutionsteorin och svar på de mothugg och desinformation som sprids från kreationistiska motståndare är "The TalkOrigins Archive". Där kan man söka på klassiska diskussionsämnen, kolla upp framträdande personer i debatten, läsa om evolutionära principer, förklaringar och begrepp samt få svar på tal mot kreationisters propaganda.
Här kommer del 2 i min miniserie om påstådda "gudsbevis".
Jag utgår som tidigare från filmenav Shock (till höger) som presenterar sex försök att bevisa Guds existens.
De belägg som presenteras för den kristna guden i filmen är i följande:
Det ontologiska gudsbeviset
Det kosmologiska gudsbeviset
Det teleologiska gudsbeviset och "fine tuning"
Jesus som historisk person
Existensen av objektiv moral
Upplevelsen av gud
Nu har turen kommit till...
Det teleologiska gudsbeviset
Det kosmologiska gudsbeviset presenteras i filmen ovan (05:56-07:24) presenteras som följer:
Det finns ca 50 fysiska konstanter som vardera behöver vara extremt fininställda.
Skulle några av dessa konstanter ändras minsta lilla skulle universum upphöra att existera liv skulle inte kunna existera.
Det finjusterade universumet kan bara bli till av tre möjliga orsaker:
Fysisk nödvändighet
Slump
Skapelse av en intelligent skapare
Det verkar inte finnas någon fysisk nödvändighet till att konstanterna är som de är.
Det finjusterade universumet kan inte komma till på ren tur eller chans.
Slutsats: Universum behöver ha en intelligent skapare.
Andra versioner av det teleologiska argumentet tar även upp andra omständigheter som är mer jordnära. Det är oklart om Shock bara avser grundläggande fysikaliska konstanter som styrkan av gravitation, stark och svag växelverkar, universums expansion, etc, men med tanke på att han nämner ett femtiotal konstanter så kan vi nog anta att han utöver de fundamentala konstanterna även avser sådant som:
Jorden är på precis rätt avstånd från solen för att kunna ha flytande vatten. Bara lite längre bort skulle ha gjort Jorden obeboelig.
Jorden är precis lagom stor för liv. Lite större och atmosfären skulle ha blivit för tjock med för hög växthuseffekt och tryck. För liten och den skulle inte kunnat hålla igång magmarörelserna som alstrar jordens skyddande magnetfärlt och som driver jordens plattektonik, som i sin tur ser till att haven är fria från svavelsyra.
Solens storlek är precis lagom stor. För liten och Jorden hade behövt vara mycket närmre. För stor och solens livslängd hade varit mycket mer begränsad vilket försvårar för liv att hinna uppstå och utvecklas.
Invändningar med avseende på de fundamentala konstanterna
På det hela taget har jag inte så mycket att säga om de fundamentala fysiska konstanter som behöver vara rätt inställda för att universum ska fungera på ett sätt som är förenligt med möjligheten till liv. Grunden till det teologiska gudsbeviset är i grunden en variant av ett klassiskt argumentationsfel som brukar kallas "argument from ignorance". I det här fallet är kan det karaktäriseras med "Vi vet inte vad orsaken är - därför är orsaken det jag tror att den är".
Fysiken är för ung som vetenskap sett för att vi ska veta vilka av dem som hänger ihop och som alltså inte kan varieras oberoende.Vi vet med andra ord inte hur stort problemet är. Det kan vara så att de är som de är på grund av fysisk nödvändighet eller att fysisk nödvändighet minskar det osannolika i att vi har den uppsättning fysiska konstanter vi har. Det kan också vara så att de är godtyckliga i förhållande till varandra och att de faktiskt kunde ha vilka värden som helst. Vi vet inte.
I och med att vi inte vet så kan det vara så att vi inte har ett problem - dvs att de fundamentala konstanterna bara kan vara vad de är och att de aldrig kunnat bli på ett annat sätt. I så fall har vi inte ett problem och behöver inte anta att universum finjusterats av en slump eller av en intelligent skapare.
Om det däremot är så att de fundamentala konstanterna är godtyckliga i förhållande till varandra så har vi två möjliga förklaringar - Slump eller intelligens. Vår uppgift här är då att avgöra vilken av dessa som är mer sannolik.
Om vi antar att vi har 50 konstanter att finjustera och att vi har ett litet område som skulle fungera jämfört med det totala möjliga värdeområdet så får vi ett fall där sannolikheten att få ett fungerande universum blir astronomiskt liten. Blir sannolikheten så liten är enkel slump inte ett trovärdigt alternativ. Kvar har vi då en förklaringsmodell - intelligens, eller?
Det är inte så enkelt att vi har två möjligheter här. Enkel slump är inte ett alternativ men det finns andra alternativ än enkel slump och intelligens. Vi kan även ha upprepad slump eller upprepad slumpvis förändring och urval. Båda dessa har lagts fram som möjliga hypoteser inom kosmologin men de har inte kunnat prövas vetenskapligt än. Upprepad slump innebär helt enkelt att om det bildas många universum kommer sannolikheten att något är förenligt med möjligheten till liva att öka. Bildas tillräckligt många kommer det till slut att vara sannolikt att något av dem är förenligt med liv. Den atropiska principen gör att vi självklart lever i ett sådant universum. Om vi lever i ett av många möjliga universum så måste det universum vi lever i och kan studera vara av en sort som är förenlig med möjligheten till liv - annars hade vi inte kunnat leva här och därmed inte kunnat studera det. Existens av tillräckligt många universum i kombination med den antropiska principen kan alltså vara en god nog förklaring utan att blanda in intelligens.
Invändningar av med lokal natur
När det gäller Jodens avstånd från solen, Solens och Jordens storlek, mm så kan vi åter igen anamma den antropiska principen. Solen är av en ganska vanlig för att vara stjärna med tanke på storlek och det verkar som att merparten av alla stjärnor har planeter. Med tanke på att det finns ca 100.000.000.000 stjärnor i vår galax och att vår galax bara är en av ca 100.000.000.000 galaxer i det observerbara universumet så finns det en hel del planetsystem att välja mellan. Om vi räknar extremt restriktivt och antar att bara en tusen av alla stjärnor var som solen i storlek, att bara en på tusen av dessa har planeter, att bara en på tusen av dessa i sin tur har en planet på jordens avstånd och bara en av tusen av dessa hade samma storlek som jorden. Det ger oss ändå 10.000.000.000 jordlika planeter i vårt universum. Om liv uppstår spontant på en av miljarden av dessa planeter så innebär det ändå 10 planeter med liv på i vårt universum och med den antropiska principen förstår vi att vi nödvändigtvis behöver leva på en av dessa. Lägg märke till att en på miljarden är en väldigt hård avgränsning. Det innebär att livets spontana uppkomst behöver förklaras med en väldigt osannolik process för att sannolikheten inte ska bli större. Med tanke på de försök som gjorts kring livets uppkomst, abiogenesis, så tror jag att vi kan minska det värdet radikalt utan att skämmas. Hur som helst så krävs ingen intelligens för att välja planet åt livet om det finns så många att välja mellan och om livet spontant kan uppstår där möjligheterna finns, om än inte varje gång.
Är intelligens en trovärdigare förklaring?
Här kan vi inte bara anta att Gud existerar, vi behöver göra en motsvarande sannolikhetsbedömning för att argumentet ska vara hållbart. Om vi har ett sätt att bedöma sannolikheten för att universum uppstår av en orsak så behöver vi göra det samma för de andra möjliga orsakerna. Vad talar då för en intelligens som orsak? En tillräckligt intelligent skapare antas här kunna välja hur det universum som skapas ska vara beskaffat och kan därför välja att skapa det precis så. Sannolikheten att universum blir rätt med utgångspunkt från en sådan varelse är alltså hög. Problemet är att en sådan intelligens inte är så sannolik i sig. Sannolikheten att en intelligens spontant existerar, som har möjlighet att bestämma konstanterna till rätt värden och skapa ett universum som den önskar, är inte större än att ett sådant universum uppstår av en slump. Vi har inte kommit någonstans med argumentet.
Om vi jämför det med sannolikheten för slumpvis bildande av massvis av universum, där något av dem är förenligt med möjligheten till liv så har vi plötsligt en helt rimlig sannolikhet utan att behöva efterfråga en gudomlig intelligens, som bara skulle minska sannolikheten att hypotesen är sann.
Argumentets irrelevans
En annan invändning som man kan ta upp är att finjusteringen, som vi faktiskt ser i den verklighet vi lever i, inte är nödvändigt för skapelsen av en allsmäktig gud. En allsmäktig gud skulle kunna skapa ett universum som har vilka grundläggande konstanter som helst och sedan justera det efter hand, vartefter det behövs. Allsmäktighet gör finjusteringen överflödig och ett finjusterat universum kan alltså inte ses som en argument för en allsmäktig gud. En gud som inte är allsmäktig kan sägas ha behov av att skapa ett universum som i stort sett fungerar av sig själv och ett universum som bara fungerar av sig själv behöver vara fungerande utan gudomligt ingripande för att fungera. Som jag ser det talar finjusteringen snarast för en begränsad gud, en deistisk gud - som skapat universum och lämnat den åt sitt eget öde sedan dess, eller ett universum utan gudomlig orsak.
Det är också väldigt långt från antaganden om en intelligens vid skapandet av universum till att genom det bevisa existensen av en gud som lägger sig i våra liv eller död. Det kan omöjligt användas som bevis för en personlig gud så som de gudar som världens olika monoteistiska religioner tror på, helt oberoende av dess fel ock brister. Man kan inte nå längre än till, på sin höjd, en deistisk gud, hur osannolik den än må vara.
