Från islamofobi till könsstympning - Några tankar om islam

Jag fick tips av min mor om en föreläsning, Muslimen i populärkulturen, av Professor John L Esposito som sändes på UR idag. Den tar upp hur islam framställs i media, framför allt i USA, och hur dåligt det stämmer överens med hur muslimer i USA lever och samverkar med samhället. I media framställs muslimer uteslutande som våldsamma extremister när välgjorda undersökningar visar att muslimer i allmänhet är välanpassade och välintegrerade i det amerikanska samhället.

John L. Esposito - Muslimen i populärkulturen - 66 minuter inklusive q&a.

För en mer kortfattad film, se John L. Esposito: Ignorance and Islamophobia - drygt 5 minuter.

Det anknyter till en intervju som jag lyssnat till i podcasten Mellan Svart och Vitt där den ena programledaren, Thomas, samtalar med broder Salih - Sveriges första ungdomsimam. Jag lägger märke till en del intressanta saker under intervjun. Även om Sverige till stor del är ett bra land att vara muslim i förekommer ändå en snedvridna bild om islam och det finns got om exempel på muslimer som blivit utsatta för islamofobisk diskriminering och övergrepp, särskilt kvinnor i slöja. Broder Salih menar även att det finns många missförstånd och falska anklagelser om att Koranen ska stå för ett budskap om hat och förtryck och försöker förklara fenomen som månggifte, förföljelse av muslimer som vill lämna religionen etc och att man måste läsa Koranen i sin historiska kontext och tolka den på ett sätt som är förenligt med det samhälle man lever i. Även om jag håller med om att man måste läsa religiösa texter i sin historiska kontext och att tolkningen av dem är olika för olika muslimer så framgår något annat ganska klart - Broder Salih har en ganska bristande utbildning i feminism. Det är också uppenbart att han inte är van att tänka sig in i andras situation och inte lita på att den egna upplevelsen är representativ för alla. Jag har också problem med att problematiska företeelser kan sopas under mattan med moralisk relativism som motiv. Som jag ser det finns det saker som är fel, oavsett om majoriteten i ett lokalt samhälle tycker att det är rätt eller fel. Något blir inte ett mindre förtryck bara för att förtrycket är sanktionerat av majoriteten.

Det är ett väldigt intressant program, om än lite frustrerande för mig att lyssna på då jag inte skulle ha släppt problematiska uttalanden så lättvindigt som Thomas gör. Att han gjorde det bidrog dock till en väldigt trivsam och vänskaplig ton i samtalet så han gjorde säkert ett bättre jobb en jag skulle ha gjort. Väl värt att lyssna på - Mellan Svart och Vitt, avsnitt 16.

I den andra änden av spektrat har vi muslimska samhällen där personer som vill lämna tron förföljs och riskerar att dödas, hårda restriktioner för kvinnor och brutala övergrepp som könsstympning och kroppsbestraffning för sådant vi i Sverige ser som normalt beteende. För den som vill få en inblick hur det kan vara att leva i ett förhållandevis hårt muslimskt samhälle, som kvinna och kritisk mot läran, så kan det vara en god idé att lyssna till "Ayaan Hirsi Alis on Islam" en 57 minuter lång föreläsning från 2008 (tror jag). Även om det är en personlig berättelse som självklart inte är representativ för alla muslimer eller alla muslimska grupperingar så pekar det ändå på problem som existerar inom islam som helhet.

Hur ska vi nu förhållas oss till detta på ett så konstruktivt sätt som möjligt? Jag tycker inte att vi ska skapa ett förtryck mot muslimer genom diskriminering, smutskastning och islamofobi. Det värsta vi kan göra är att skärma av muslimer från övriga samhället, att se dem som något annat än medmänniskor och återskapa gamla rasistiska och vidriga värderingar som fokuserats på judar och andra minoriteter under början av 1900-talet. Samtidigt är det jätteviktigt att belysa problem som finns och att motverka dem på alla bra sätt vi kan. Hur ska vi få detta att gå ihop?

För det första tycker jag att vi ska se de problem som finns inom islam som problem som framför allt drabbar muslimer, dvs. kulturella och/eller troende muslimer. Vårt ansvar att arbeta med de här frågorna är alltså för att hjälpa medmännsikor som har problem i det samhälle de lever i. Jag tror inte att islam utgör ett hot mot västerländska samhällen i stort och jag är övertygad om att vi har mycket att lära av olika muslimska kulturer som vi kan ha mycket glädje av. Som exempel är jag sjukt intresserad av att höra vad det kommer att bli av ett lajvprojekt i Palestina där de ska skriva fantasyscenarier som bygger på palestinsk berättartradition. Vansinnigt spännande! Jag älskar mat och ser inte annat än fram emot ett större utbud. Att jag inte ger fler exempel beror helt enkelt på att jag inte har en aning om vad vi har att få i utbytet med nya kulturer men jag ser fram emot att ta reda på det. Med det sagt ser jag också att det finns saker vi i väst har börjat jobba med och där vi kommit en god bit på väg, i alla fall i vissa geografiska och subkulturella områden, saker vi kan lära ut till andra delar av världen där dessa frågor fortfarande är i sin linda. Det jag tänker främst på är sekularism, utbildning och regler för att förebygga och motarbeta sexism, homofobi, förtryck av minoriteter etc, där det tyvärr finns mycket kvar att göra här i välden.

Här tycker jag också att det är viktigt att se problemen i en relevant kontext. Det är lätt att tillskriva islam som kulturell helhet de problem som finns inom islam, oavsett hur begränsade de är. Det är också lätt att tanka sig att problem som finns inom islam är unika för islam, vilket sällan är fallet. Vi kommer inte närmare en lösning på de problem som finns genom att se på dem onyanserat. Könsstympning som tyvärr har ganska stor utbredning i muslimska delar av bland annat Afrika är inte en unik muslimsk företeelse. Det sker även i vissa kristna samhällen, om än inte i lika stor omfattning. Diskriminering av de som vill lämna tron är inte heller ett unikt problem för islam. Det sker i mycket stor utsträckning i de mer fundamentalistiskt kristna delarna av USA, bara för att ta ett exempel. Begränsning av kvinnors möjlighet att välja hur de ska leva sina liv sker världen över i olika omfattning med större problem i alla konservativa och religiöst fundamentalistiska samhällen än i mer sekulära samhällen. Det problemet finns även för män även om det ofta tar andra uttrycksformer och sker i statistiskt mindre grad.

Det är viktigt att vi förstår de enskilda problemen i sin kontext och att vi arbetar för att motverka problemen, utan att demonisera eller diskriminera. Ibland är problemet att dåliga ledare har eller tar för stor makt, ibland handlar det om bristande utbildning. Många gånger handlar lösningar mer om att börja prata med respekt och välvilja än att slå någon i huvudet med moralkakor från en självförhärligande västerländsk nyimperialistisk hästrygg. Den största förändringen får vi om vi kan arbeta lokalt med de som utgör det lokala samhället och inspirera dem att få till förändringen, på gott och ont. Den principen har använts med katastrofala följder när anti-gay-intressenter i usa bekostar och driver på lagstiftning mot homosexuellas rättigheter i bland annat Uganda, men samma princip har gjort stor nytta i kampen mot kvinnlig könsstympning i delar av Afrika.

Vi ska inte låta problem förbli olösta. Vi ska vara besvärliga och inte låta dåliga beteenden och kulturer förbli oemotsagda, men det ska se med respekt och välvilja.